Review of Economic Theory for Dummies at swedish kulturen.se

Overheaddukens baksida

Amund Sjølie Sveen inleder sitt dramatiserade föredrag med att konstatera att ekonomi inte bara är svårt utan också tråkigt. Strax lyckas han dock övertyga publiken om motsatsen. Likt en karismatisk matematiklärare som Stavros Louca eller kanske snarare en något mindre hysteriskt entusiastisk föreläsare, författare och ekonomiprofessor som Micael Dahlén, om än betydligt mer välklädd i sin mörka kostym och röda slips, drar han igång. På den blinkande overheadduken dyker det upp viktiga begrepp som ”kapitalism”, ”industriell revolution” (”kol”, ”maskiner” och ”elektricitet”) samt inte minst The Economic Man. Och så fortsätter det.

Det handlar om allt från ”tillväxt”, ”resurser”, ”brist” och ”behov” till ”fördelning”, ”produktion”, ”konsumtion” och slutligen ”pengar”. För pengar fanns ju redan i Babylon. Visserligen ställer han sig inledningsvis frågan hur socioekonomiska skillnader (orättvisor) uppkommer och konstaterar att somliga lyckas samla ihop mer pengar än andra, varpå de bygger pyramider, skickar Columbus till Amerika och sänder kosmonauter till rymden. Den som hade förväntat sig en kritisk skärskådning av den västerländska marknadsekonomin, i Michael Moores anda, blir dock besviken.

På något sätt känns föredraget snarare som en spegelbild av vår samtid, ett eko från reklamens normer och televisionens huvudsakligen amerikanska ideal med pålagda skratt och där även den mest radikala samhällskritiken blir en handelsvara, vilken som helst, på en mediamarknad. Trots redogörelsen för ”kris”, ”risk”, ”krasch” ”spelande” och ”derivatahandel” mynnar det alltså på intet sätt ut i en dyster eskatologisk profetsia om kapitalismens nödvändiga undergång. Tvärtom kan det sägas knyta an till den av upplysningsfilosofen Condorcet formulerade framstegstanken. För vad hade hänt om vi slutade konsumera och började spela trummor istället? Och om det inte hade varit för kapitalismen hade ju aldrig människan tagit sig ut i rymden (med undantag för Gagarin förstås).

Som föredragshållaren påpekar finns det också vissa sanningar som alla känner till men inte riktigt vågar erkänna. För att hänvisa till den muntre La Mettrie och dennes konsekvent formulerade lyckoetik under polemik mot puritaner och andra förmenta asketer, handlar det om ”Konsten att njuta” (1751). Föredraget avslutas därefter som det började. Formuleringen ”i början fanns ingenting och därefter någonting” återkommer, varpå föredragshållaren tar av sig kavajen, hasar sig upp på bordet och lägger sig raklång bland laptops och den vattenfyllda glaskupan med de två slangarna. Han för en av ändarna till munnen och det börjar bubbla – och påminner om en dansande fisk. Det vill säga med största sannolikt en metafor för att livet på jorden har sitt ursprung i havet. På den projicerade overheadduken försvinner han samtidigt ut i den ekonomiska cyberrymden.

Föredragets främsta behållning är dock inte är det dramatiserade föredraget om ekonomiska teorier. Det mest intressanta, och uppenbarligen även det som publiken uppskattade allra mest, var istället de återkommande hänvisningarna till beteendeforskningen. Det skall så till vida också påpekas att människan har sitt ursprung i Etiopien för mer än 200 000 år sedan, vilket ligger till grund för hennes nuvarande genetiska koder. På ett fruktbart sätt knyter därmed föredraget samman axiomet om The Economic Man med de vetenskapliga resultaten från den idag, återigen och alltmer, framträdande genetiska psykologin och sociobiologiska forskningen.

Bakom overheaddukens baksida skymtar därmed konturerna av zoologerna Konrad Lorenz och Karl von Frisch samt inte minst etologen Nikolaas Tinbergen, vilka delade på Nobelpriset i fysiologi och medicin år 1973 för sina upptäckter av beteendets medfödda styrmekanismer; och som därigenom banade väg för den pånyttfödda ekonomiska Människan, samt Nobelpristagare i ekonomi som Friedrich A. von Hayek (1974) och Milton Friedman (1976). Visserligen gick det att under slutet av föredraget uppmärksamma ett litet ensamt rött animerat hjärta. Men det fästes inte någon större notis vid det. För det är ju svårt att förneka sin natur. Utifrån den etologiska livsåskådningen styrs istället människans psykologi och beteende av medfödda hormoner, instinker och impulser, om än vägledd av en fast osynlig hand.

För den mänskliga aggressionen, det så kallade onda (Das sogenannte Böse 1963), beror enligt Konrad Lorenz på den inre biologiska drift som spontant laddas upp och kräver utlopp – och som Nikolaas Tinbergen insiktsfullt har påpekat kan ju brist på adekvata utlösningssituationer leda till överlagshandlingar. Enligt den mekaniska psykologin, i den antika hedonismens och de franska materialisternas efterföljd, handlar det helt enkelt om fortplantning. Att finna en frisk attraktiv partner på den fria marknaden – och för det krävs att vederbörande signalerar äkta hälsa, styrka och välbefinnande. Visserligen har hjärnan efterhand blivit viktigare än muskler och vassa tänder. Men det är ju trots allt svårt att förneka kroppens, frisyrens och läpparnas betydelse.

För att hänvisa till föreläsaren går det dock minst lika bra att sända ut de rätta signalerna genom något mer raffinerade metoder. Till exempel genom att köpa biljetter till en operaföreställning. Eller varför inte en exklusiv personlig ackreditering till Göteborgs Dans & Teaterfestival?

Niclas Mossberg